Läs Åkes text om att vara "walking scorer"

Eftersom jag är medlem i Royal Liverpool fick jag möjlighet att anmäla intresse av att vara funktionär redan i höstas och fram emot jul fick jag reda på att jag skulle vara scorer. Det uppdraget verkade utmanande och intressant och därför hade jag önskat mig detta i första hand. På min meritlista fanns att jag hade varit funktionär både när tävlingen spelades på Royal Birkdale 2017 och att dessutom under 2019 i Walker Cup (tävlingen mellan de bästa amatörerna i Storbritannien/Irland mot samma kategori i USA).

En scorer är en fjärdedel av ett lag som följer ett gäng spelare (en boll) och består av en domare, en bunkerkrattare, en som håller skylten med aktuellt resultat och scorern.

Scorern har en platta på vilken det finns en liten dator och ett papper. På papperet ska man skriva på vilken position som ett slag slås ifrån. F för fairway, R för ruff, G för green o s v. Det gör man på varje hål och för varje slag. F kan betyda 250 meter eller 1 cm från green så man kan fråga sig vad detta är bra för.

Redovisningen på datorn är mer precis. Vi kan ta som exempel hur det var för mig på 1:a tee under söndagen. Spelarna var Cameron Smith och Patrick Reed. Två världsstjärnor som var för långt efter för att ha någon möjlighet att vinna i år. Smith var ju titelförsvarare.

Reed skulle slå ut först. Båda namnen fanns på datorskärmen och jag klickade på Reeds namn. Då fick jag frågan om vilken klubba som han skulle slå med. Alternativen var driver, fairwaywood och iron. Jag klickade på ”driver” och på ”shot hit” nar han hade slagit. Därefter klickade jag på ”return to game” och gick igenom samma procedur för Cameron Smith. När båda spelarna hade slagit ut följde hela funktionärsgänget med spelarna ut på hålet på behörigt avstånd.

När vi kom ut så långt att man kunde se var deras utslag hade hamnat var det dags för mig att göra nästa insats. Antag att det var Reed som skulle slå sitt andraslag först. Jag klickade på hans namn och då fick jag frågan om varifrån han skulle slå sitt slag. En karta över hål ett visades på datorn. Då satte jag en prick med hans färg (röd) på kartan på den plats som hans boll låg. Sedan var det fråga om vilken klubba han skulle slå med. Samma tre alternativ. Jag valde ”iron” och därefter att han hade slagit. Sedan var det Smiths tur och samma procedur för honom.

Båda spelarna hamnade i var sin greenbunker. Reed tur att slå först. Jag markerade hans läge på kartan över hålet, valde klubba och markerade att han hade slagit. Därefter var det Smiths tur. Samma procedur; läge, klubba och har slagit.

Båda spelarna hamnade på green med sina bunkerslag. Reed puttade först. Jag indikerade med hans prick var på green han låg. När han hade puttat dök tre alternativ upp på skärmen; ”in the hole”, ”taps in for a 5” och ”return to game”.

Reed missade sin putt, men det blev ”taps in for 5”. Datorn frågade då ”A bogey?” och jag bekräftade med ”yes”. Om Reed hade slagit sin putt så dåligt att han hade velat ta upp bollen och låta Smith putta innan han slog sitt nästa slag hade jag valt ”return to game” och gått över till att rapportera vad som hände med Smiths putt.

Smith sänkte sin putt och jag valde ”in the hole” och fick frågan om han hade gjort par. ”Yes” och då var det dags att bekräfta att spelarnas resultat på hål 1 stämde. Då dyker nästa hål upp på skärmen och hela alltet börjar om igen.

När resultaten på ett hål har bekräftats kan scorern inte längre ändra något på egen hand. Om något är fel måste man kontakta ”score control” med hjälp av en bärbar radiosändare som man har med sig.

Så går det till i 18 hål. När hela ronden är klar går spelarna in för att redovisa sina scorekort i ett särskilt rum. Scorern går in i rummet bredvid. Alla scorerns resultat är redan inrapporterade under rondens gång och om de stämmer med det som spelarna redovisar är allt klart för dagen. I mitt fall stämde det efter alla tre rundorna så jag vet inte vad som händer om det inte stämmer.

När man är scorer har man händerna fulla och kan inte ha paraply. Under söndagen regnade det nästan hela tiden, men det vara bara att bita ihop och försöka klara sig även om allt var dyngsurt.

Det kan verka omständligt med all denna redovisning på datorn, men man blir van efter ett tag och när det inte händer något speciellt är det ganska enkelt. Men man måste vara koncentrerad under hela ronden.

Ja, visst var det en spännande upplevelse och jag skulle gärna göra om det. Men såklart är det en hel del praktiskt som måste ordnas om man ska vara med. Resa, boende (inte det enklaste) och lite annat. Som belöning får man vara med om idrott på högsta nivå och man får behålla de kläder som tilldelas en inför tävlingen. Den här gången var det en keps, en jacka och två pikétröjor.

Åke Fäldt